Tim vår älskade ängel

Tim vår älskade ängel. Tankar & Känslor

Kram kram kram Tänker på er!!!

Åh, det är för bedrövligt! Stackars, stackars Tim och stackars familj! Jag lider med er och tänker mycket på er.

Vaddå för jävla förändringar????!!!! Helvetes skit! Det är väl förstås ingen chans att det är "strålningsärr"? Tänkte efter all den skit att fått utstå. Men det skulle dem väl sagt... ? greppar de halmstrån som finns(olivia fick ett sånt bakslag en gång som tydligen var strålningsärr)



Gode gud, kära ni, vilken oerhört tuff match ni måste gå igenom. Måtte skiten försvinna nu.



Tänker på er ofta.

Det är så fruktansvärt grymt. Jag lider så mer er och er omänskliga situation. Varför?

Tack gode gud att Tim älskar livet trots det livet har utsatt honom för! Fingrar och tår korsas och dagligen tänker jag på er och den här killen som jag bara känner genom er blogg och era foton. Omöjligt att inte bli berörd av Tims resa.

Kära vänner!



Tänker på er natt o dag, faaaan att man inte kan få bort dom där prickarna. Vi fortsätter att hålla tummarna

Kramar i massor till Er alla

Boel o Stefan Marie Christopher

Tim är en fantastisk kille, den bästa som finns. En kämpe, i våra ögon en stor hjälte. Ni är i kampen, vi andra är med er hela tiden. Ni är hjältar allihop. Kampen är inte över.

Sänder över miljoner med styrkekramar till er från oss. Vi finns här för er.

Jenni Markus o flickorna<3

MEN VAD I HELVETE???? DE SKA JU BORT, det ska inte komma någon ny skit! gah! bra att de drar på ordentligt iallafall och hoppas tims balans håller sig okej och att tumörfanskapen ryker... kram.

Nej.... NEEEEEEEEEEEEEEEJ.... Varför är det sådan rackarns motvind då? Varför kan Tim inte få bli frisk, njuta av livet och få vara som andra ungar.



Tänker på er och önskar så att allt vore annorlunda.



Stor kram Johanna

Åhh stackars er alla.



Har bara ett råd!

Carpe Diem - Fånga dagen



Det är vad ni måste göra nu.



Kram Jenny

Kära familj, fortsätt kämpa! Krafter kommer ni att finna igen.



Kramar till er alla!

Det känns som en mardröm, hoppas på att få vakna o inse att det bara var en dröm. Som jag har gråtit, tänkt,blivit förbannad och ledsen. Tankarna far genom huvudet. Jag vill inte eller rättare sagt kan inte leva i den här världen om inte vår Tim finns med oss.Hur ska Johan klara det här, han har haft ett helvete sen han i stort sett föddes o nu ska han kanske förlora den han ser upp till o älskar mest i hela världen! Näe det finns ingen rättvisa!!! Mitt hjärta blöder, vill bra skrika ett högt NEEEEEEEEJ!



Här ligger prinsen brevid mig o håller handen på mitt lår, tröstande. Försöker att inte visa mina tårar som rullar ner på kinderna. VARFÖR varför min Tim?

Jag älskar honom så otroligt mycket, han är kärnan i våran familj, limmet som håller oss samman.

Tim min goa glada gulliga kille, älskar dig så.

Nej, det här är för grymt. Vet hur hopplöst det känns för er nu och jag kan inte ge några tröstande ord. Det här är helt galet.



Det jag ändå vill skriva är att ni kommer att få kraft någonstans ifrån. Den kommer, men jag vet inte varifrån? Att du inte tror att du kan leva utan Tim förstår jag så väl. Jag kände och känner fortfarande ibland likadant med min älskade Irma. Hon var mitt allt, hon var det enda jag ville ha kändes det som. Jag kunde inte se mina underbara killar på samma sätt som jag gjorde med henne. Det finns/fanns bara en Irma. MEN, nu börjar jag se allt det andra underbara som också finns i mitt liv. Men det är inte lätt, det ska jag inte säga. Mitt liv är fattigare, mycket fattigare utan Irma. Så är det. Men det är inte värdelöst. Det är inte kolsvart. Det finns ljus. Men aldrig som förut. Aldrig någonsin som förut.



Jag finns här. Du har mitt nummer. Vill du prata är det bara att ringa.



Kram kram till dig och dina killar.

Kära vänner vad tungt det här är. Känslan av att vilja ställa sig upp och skrika, att vilja ha någonstans att vända sin överklagan till...HALLÅ, så här får det inte gå till!



Tänk om vi alla kunde dela med oss av lite ork till er...vad mycket lättare det skulle vara. Nu är det inte så. Men vi finns här, runtikring, många många. Viktigt nu är att ta vara på tiden, på nuet. Han är här nu. Lukta honom i nacken, njut av varandra här och nu. Gör det ni kan, för att ni kan det, i det lilla, i det vardagliga. Jag tänker fortfarande på de godaste kokosbollarna jag ätit...dem som Tim gjort och tagit med sig till avdelningen en gång, minns ni? Jag och Johan pratade om att vi skulle baka ihop på riktigt, efter att ha gjort en fantasi-sockerkaka i låtsasköket på ALB....Vi kan inte mycket göra åt det som varit och inte heller åt framtiden. Vi har bara nu.



Ja, herrejisses, jag antar att ni får många käcka tips och råd från alla runtikring, men det finns så mycket kärlek runt Tim och er, människor som vill väl. Säg till om ni kräks på oss! ;)



Kramar om er och skickar kraft till er.



Helene

Jag håller helt med dig med alla fula svordomar, detta borde ijnte få hända små barn!

Håller tummarna för er och ge Tim en kram!

Kram Ida

Hej hela Familjen! är en läsare som bara skrivit någon enstaka gång tidigare. Men tidigare i kväll när jag å mina barn promenerade Götgatsbacken ner så såg en pojke som jag tyckte hade en sån tuff munkjacka å det vart att jag tittade lite extra, då såg jag helt plötsligt att det var ni å pojken med det tuffa jackan var Johan, ni såg så glada ut där ni gick Tim sittandes på Jannes axlar å Johan på AK's rygg, det slog mig vad jag läste här i går å tårarna började rinna, min syster frågade vad det var med mig men jag kunde inte förklara eftersom jag hade så svårt att få fram orden, jag gick där å tänkte på hur erat liv tagit en väg som jag inte skulle önska ens min värsta fiende å tårarna trillade... Jag är inne här flera gånger i veckan å läser, läser å håller tummar å tår för er har alltid varit berörd av erat öde, men idag vart det på något sätt ännu verkligare. Storam stärkande kramar/Christine

Ni får inte ge upp, lova det, för det finns alltid hopp! Vi är så många som håller tummarna.

Jeffs familj

Jag läser, jag har följt eran dagbok ett tag nu. Det känns så overkligt. Varför? Visst ska livet gå upp och ner...men visst borde det finnas en gräns för hur mkt ner det ska gå? Jag hoppas innerligt att strålkniven ska ta kol på skiten. Kämpa på! Kram

Ni får inte ge upp, lova det, för det finns alltid hopp! Vi är så många som håller tummarna för Tim!

Jeffs familj

Fan, Anna-Karin, jag är så jävla jävla ledsen för er skull. Jag tänker på dig och din familj flera gånger om dagen och bara hoppas att ni ska få ett positivt besked av läkarna. Att gudarna älskar en sån härlig kille som Tim verkar vara det kan jag förstå men dom måste också förstå att han är älskad av er och att ni behöver med tid med er pojke. Jag hoppas att cancerskiten blir "beamad" åt h-vete en gång för alla så att ni får fortsätta vara den sköna familj ni är! Kram Rita

Åh, mina tårar bränner mina ögonlock efter att ha läst ETT ENDA dagboksinlägg. Hur grymt kan livet vara, hur maktlös blir man inte som förälder ibland. Kämpa, kämpa, hur jobbigt det än är! Man klarar det om man måste! Håller tummarna för er alla.