Hej,Hej

Nu var det längesen vi skrev något! Här lunkar det på och vi tar fortfarande dagen som den kommer.
Det är verkligen upp och ner varannan dag skulle man kunna säga.
Det går verkligen inte att få in tanken att Timpa är borta,känns fortfarande som han är bortrest tillfälligt.
När dom jobbiga tankarna smyger sig på blir allting helt tomt! man blir apatisk och orkeslös och det händer tyvärr rätt ofta.
Fan vad tungt allt är egentligen!!! allt rullar på för alla andra men för oss står det still. Visst, man har tagit sig vidare nåt steg men hamnar allt för ofta i bubblan igen.
Johan mår inte heller nå vidare, det kan man lätt se. Han pratar hela tiden om Tim och pratar med honom när han är själv i rummet.
Svårt är det och man gör sitt bästa för att härda ut.
Önskar att det gick att skriva lite mer positivt men man är inte där för fem öre tyvärr!
Önskar er alla en trevlig helg så hörs vi igen.