Tiden läker.....?
Nu sitter man här en Lördag och undrar fortfarande vad som hände? Det är så jäkla tungt och allt i livet har verkligen bleknat.
Vi gör verkligen allt vi kan för att få det att flyta men som sagt! Tim är på näthinnan konstant hela dagarna och det går att hantera ibland och ibland inte.
Det är som jag skrev,vad var det som hände? Man var så upptagen med allt annat runt omkring under Tims sjukdomsperiod så man glömde att stanna upp och tänka! nu är det så jäkla tomt på nåt sätt och svårt att hitta glädje och inspiration.
Johans benbrott rev också upp gamla minnen igen för vi åkte ju in till samma gamla sjukhus igen och dessutom första gången sen vi var där med Tim.
Det kommer ta tid innan man blir någorlunda återställd det har man förstått,men under tiden är det så jävla kämpigt!
Vi gör verkligen allt vi kan för att få det att flyta men som sagt! Tim är på näthinnan konstant hela dagarna och det går att hantera ibland och ibland inte.
Det är som jag skrev,vad var det som hände? Man var så upptagen med allt annat runt omkring under Tims sjukdomsperiod så man glömde att stanna upp och tänka! nu är det så jäkla tomt på nåt sätt och svårt att hitta glädje och inspiration.
Johans benbrott rev också upp gamla minnen igen för vi åkte ju in till samma gamla sjukhus igen och dessutom första gången sen vi var där med Tim.
Det kommer ta tid innan man blir någorlunda återställd det har man förstått,men under tiden är det så jävla kämpigt!
Johan har brytit benet :(
Ja då var det dax igen då, Familjen Ahlgrens otur fortsätter!!!
Johan åkte skridskor på gympan igår o föll så illa att ambulans fick hämta honom.Janne åkte med Johan i ambulansen. Han skrek hjärtskärande o röntgades.Bilderna visade att han hade brytit benet, en spiralfraktur på smalbenet. När jag fick detta besked hade jag precis kommit ut från min sjukgymnast på Huddinge sjukhus, alltså helt fel sida av stan! PANIK! Fick total blackout, måste ringa NÅN, måste komma till ALB fort men vad gör jag..jo går o går utmed bilvägen. Ringer de närmsta för att lugna ner mig o ta mig samman, Anders kommer o hämtar mig tack o lov, o vi åker raka vägen till akuten. Jag kan höra Johan på långa väger, han skriker av smärta. De ska försöka få av hans favorit overall, den som ser ut som en "jobbarman" så den fick de inte klippa upp däremot fick de klippa upp jeansen. Min lilla kille, att se hoom ha så ont, en sån smärta utan att jag kan göra nåt åt det. Ahhh fy tusan. Sen kom damen in som skulle gipsa Johans ben, en råbarkad finska som sa åt Johan att han skulle sluta skrika o ligga still när de skulle dra ut benet rakt. Gipset på plats o Johan är lika ledsen o förtvivlad säger damen, nu KAN du inte ha ont nu har du gips!! Som om jag sätter på ett plåster på ett sår tar det bort all värk!!!! Ahhh man blir så trött på vårdpersonal ibland. Hon borde inte jobba med barn , näe inte med folk över huvud taget! Hemresan var inte den enklaste, vi skulle få in/ur Johan i baksätet, nåt jag inte rekomenderar nån som brytit benet. Väl hemma fick han alvedon o voltaren vart 4e timme. När klockan blivit 04 så ringde vi akuten o sa att tårna hade svullnat o de tyckte vi skulle komma in igen. Ambulanspersonal på plats, samma tjejer som hämtade Johan på dagen kom o kollade upp o de sa att det antagligen var räddsla, stress och självklart värk som gjorde att han inte kunde slappna av o somna. De satt o pratade med honom ett tag medans jag satt o klappde hans mage DÅ somnade han. Älskade Johan.
Vilken pärs gårdagen var!
(Bilder finns på facebook både hos mig o Janne)
Idag har han mått så mycket bättre, inte alls lika ont men självklart ont. Han har legat i sängen o tittat på film o spelat xbox o ätit massor av pannkakor. I nuläget kollar han på myrmobbaren.
Fortsättning följer...
Kram på er.
Johan åkte skridskor på gympan igår o föll så illa att ambulans fick hämta honom.Janne åkte med Johan i ambulansen. Han skrek hjärtskärande o röntgades.Bilderna visade att han hade brytit benet, en spiralfraktur på smalbenet. När jag fick detta besked hade jag precis kommit ut från min sjukgymnast på Huddinge sjukhus, alltså helt fel sida av stan! PANIK! Fick total blackout, måste ringa NÅN, måste komma till ALB fort men vad gör jag..jo går o går utmed bilvägen. Ringer de närmsta för att lugna ner mig o ta mig samman, Anders kommer o hämtar mig tack o lov, o vi åker raka vägen till akuten. Jag kan höra Johan på långa väger, han skriker av smärta. De ska försöka få av hans favorit overall, den som ser ut som en "jobbarman" så den fick de inte klippa upp däremot fick de klippa upp jeansen. Min lilla kille, att se hoom ha så ont, en sån smärta utan att jag kan göra nåt åt det. Ahhh fy tusan. Sen kom damen in som skulle gipsa Johans ben, en råbarkad finska som sa åt Johan att han skulle sluta skrika o ligga still när de skulle dra ut benet rakt. Gipset på plats o Johan är lika ledsen o förtvivlad säger damen, nu KAN du inte ha ont nu har du gips!! Som om jag sätter på ett plåster på ett sår tar det bort all värk!!!! Ahhh man blir så trött på vårdpersonal ibland. Hon borde inte jobba med barn , näe inte med folk över huvud taget! Hemresan var inte den enklaste, vi skulle få in/ur Johan i baksätet, nåt jag inte rekomenderar nån som brytit benet. Väl hemma fick han alvedon o voltaren vart 4e timme. När klockan blivit 04 så ringde vi akuten o sa att tårna hade svullnat o de tyckte vi skulle komma in igen. Ambulanspersonal på plats, samma tjejer som hämtade Johan på dagen kom o kollade upp o de sa att det antagligen var räddsla, stress och självklart värk som gjorde att han inte kunde slappna av o somna. De satt o pratade med honom ett tag medans jag satt o klappde hans mage DÅ somnade han. Älskade Johan.
Vilken pärs gårdagen var!
(Bilder finns på facebook både hos mig o Janne)
Idag har han mått så mycket bättre, inte alls lika ont men självklart ont. Han har legat i sängen o tittat på film o spelat xbox o ätit massor av pannkakor. I nuläget kollar han på myrmobbaren.
Fortsättning följer...
Kram på er.
Bilder
Johan eller ska man säga Johanna? ;)
Johan firar Lucia i 6-årsgruppen
Vy från köksfönstet en kall men vacker morgon.
Johan valde själv kläder på julafton, o det blev skjorta,slips och väst. Så fin!
Julafton 2009, vi äter Tims favoritbullar - lussekatter.
Ljuset i mörkret - Tim <3
Fina Yvonne bjöd på julmiddag på juldagen. Tack gumman.
Linnea lekte med kameran.
Fina underbara Linnea
Solnedgång i januari
Äntligen fick Linnea tyst på Janne ;) Coolt kort.
Älskade älskade Tim Dec 2007
Saknar dig så mycket.
Så overkligt
Att avsluta året UTAN TIM ÄR SÅ OVERKLIGT! Jag tror att han ska dyka upp här när som helst, att inte få se hur han ser ut, växa skratta eller få krama honom gör mig helt galen. Livet är inte som förut, är inte lika glad, iofs vem har varit glad så där som man brukade vara usch o fy säger jag bara.. idag kommer det bli mkt osammanhängande, vill bara få ut mig lite...
Var på graven med Linnea innan hon åkte iväg, det var tungt men med medicinen i kroppen tar det bort topparna på alla känslor så jag lyckades hålla mig gråtfri. Trots att jag ville gråta! Skumt.
Hela familjen var vid graven på julafton o tände ljus o vi åt alla lussebullar som Tim älskar. Vi la även en liten bulle där. Den låg helt orörd när jag o Nea var där, trodde att fåglarna skulle ha ätit upp den.
Är så glad att vi har Linnea som kommer upp till oss o förgyller vardagen för oss. Hon är vår prinsessa. Johan saknar henne så mycket nu när hon har åkt hem igen, han var tvungen o ringa henne i morse gråtandes bara för att höra hennes röst. Gulle.Dagarna rullar på, det har gått 8 månader nu o det känns så länge sedan jag fick ha min älskade son i mina armar, hur ska jag/vi klara ett helt liv utan honom? Man tänker ofta på hur man tar sig igenom vardagen? det är knappt så jag förstår det själv. Problem har ju alltid funnits och finns fortfarande men det här är ju så jäkla fel som det kan bli!!
Som ni märker så skriver vi ju inte så ofta länge och det beror ju på att det påminner mycket om den jobbiga tiden då vi var inne här oftare! Vi är väldigt rädda att förlora alla er som stöttat oss på sidan,vi ska försöka att skriva lite mer.
Kram från AK & Janne
Var på graven med Linnea innan hon åkte iväg, det var tungt men med medicinen i kroppen tar det bort topparna på alla känslor så jag lyckades hålla mig gråtfri. Trots att jag ville gråta! Skumt.
Hela familjen var vid graven på julafton o tände ljus o vi åt alla lussebullar som Tim älskar. Vi la även en liten bulle där. Den låg helt orörd när jag o Nea var där, trodde att fåglarna skulle ha ätit upp den.
Är så glad att vi har Linnea som kommer upp till oss o förgyller vardagen för oss. Hon är vår prinsessa. Johan saknar henne så mycket nu när hon har åkt hem igen, han var tvungen o ringa henne i morse gråtandes bara för att höra hennes röst. Gulle.Dagarna rullar på, det har gått 8 månader nu o det känns så länge sedan jag fick ha min älskade son i mina armar, hur ska jag/vi klara ett helt liv utan honom? Man tänker ofta på hur man tar sig igenom vardagen? det är knappt så jag förstår det själv. Problem har ju alltid funnits och finns fortfarande men det här är ju så jäkla fel som det kan bli!!
Som ni märker så skriver vi ju inte så ofta länge och det beror ju på att det påminner mycket om den jobbiga tiden då vi var inne här oftare! Vi är väldigt rädda att förlora alla er som stöttat oss på sidan,vi ska försöka att skriva lite mer.
Kram från AK & Janne