Upp som en sol ner som en........
Helt plötsligt så ser man sjukdomen på ett helt annat sätt,vad den har ställt till med denna gång.
Visst!!! Han har varit uppe och ätit med oss på kvällen och gick från avdelningen till bilen utan rullstol! det är ju kanon.
Men på nåt sätt så är det så jävla mycket mer känslor som får svängrum och chansen att komma ut här hemma,
det liksom sitter i väggarna.
På sjukhuset stålsätter man sig på nåt vis! jag vet att vi ofta får höra att vi är fighters och det känns bra, men just nu känner man sig som en blöt disktrasa,helt jävla slut och uppgiven.
Inte blir det bättre med en lillebror Johan i upprorstillstånd också!! ja vi vet!! han mår inte heller bra och behöver utlopp för sina känslor också!!! problemet är bara att orsaken är uppenbar men man ska ha lite kraft kvar att deala med det också.
Den kraften är tyvärr obefintlig!!!
Precis som rubriken: Upp som en sol ner som en pannkaka!!
Ahlgrens
Välkommna hem till the hood. Sänder ett gäng kramar till hela familjen!
Sorry att allt känns jobbigt, speciellt som det nog är svårt att säga att "det blir bättre sen". Jag tänker på er alla ofta. Kram!!
Kämpa på, ni klarar av det. Skickar massor av styrkekramar till er, tänker på er hela tiden.
Annica i skåne
Det är lätt för mig att säga men jag vet att ni klarar det ni är bara BÄST. Skickar så mycket styrka och vilja som går. Kämpa på Vi tänker på er hela tiden.
Kram Kram Kram
Det är stor skillnad på att vara så svårt sjuk hemma och på sjukhuset !Kan bara ana pyttelite hur svårt ni måste ha det .Har tänkt mycket på Johan också, stackars liten .Hoppas att ni kan varva varandra med att vara starka .
Vi tänker på er !
Ann-charlotte Sören Lina S W
Ni har levt i den här kampen så många år, fått smäll på smäll. Och nu senast ytterligare en riktig chock. Ni lever under en omänsklig press allihop.
Inte konstigt att känslor kommer ut nu när ni kommer hem! Inte konstigt att ni saknar orken!
På något sätt kommer ni att klara det ändå. Det är jag säker på.
Ber för er. Kramar ///A
Älskade ni,
så hårt det känns. När jag läser det senaste blir jag så ledsen för er skull. Man behöver inte alltid vara stark, jag ber ändå för er, att ni ska finna styrka hos varandra. Många kramar och allt gott,
Maria
Man får lov att vara sliten! Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt ni har det. Ta hand om varandra!
Kram!
Ni är bäst!!!!Kramar
kramar till er o hoppas ni får lite andrum.
Inte undra på att luften gått ur er när ni
kommer hem, livet på sjukhus är ju en pärs
men det vet ni ju utan att jag säger det..
Tycker grymt synd om er lille för på sätt och
vis förstår han ju inte allt som händer.Även
fast syskon till sjuka barn brukar bli både
mer mogen och förstående.Det är en svår och
jobbig sits ni alla sitter i.Tyvärr, tycker
allt det här är så tråkigt och orättvist.
Varför barn, jag fattar der inte och kommer
aldrig att fatta det.
Mången kram från jag!!!
Förstår hur ni känner det och att det ibland är fruktansvärt jobbigt att höra att man är så stark och klarar av allt. Det finna ingen som gör det och visst är det som Ni skriver att man stålsätter sig mot vissa saker. krama om Johan och Timpa så mycket.
Boel
ja du det där att man är stark det har jag hört så många gånger...vet precis sen hur det är att komma hem...har känt mej många gånger som en sur disktrasa...men av erfarenhet så VET jag att får man ta igen sej ordentligt så kommer man sakta men säkert tillbaka å d kommer du oxå att göra...skickar lite styrkekramar med rosenrot i så ska du se att det går fortare
Jag kan nog inte förstå hur ni har det, men känner för hela familjen...Hoppas att ni får stöd och samtal av psykolog, man kan inte bära allt inom sig..Någonstans måste ni få utrymme att få ut den sorg ilska och höpplöshet som säkert kommer över som ett stort tungt moln i den situation som ni är i
Varm kram
Hej! Inte ens i den vildaste fantasi kan man föreställa sej hur ni har det, just nu. Om det går att överföra styrka och kramar genom "cyberrymden" och genom tankar, så hoppas jag ni kan känna dom här kramarna från mej?
Hälsningar Jeanette
Mentala "maratonlopp" suger oerhörd kraft och ni gör de där loppen om och om igen . Inte undra på att ni är slitna. Ändå, när man inte vill höra att man är en fighter, inte vill vara en fighter längre, när man tror att krafterna är slut, så kravlar man sig upp igen på morgonen. På något märkligt sätt så orkar man !
Varma tankar till er alla.
Jag vet precis vad du menar. På något vis lever man i en låtsasvärld på sjukhuset och när man kommer hem blir allt så verkligt. Hoppas ni får bra dagar hemma nu. Kram Tina, Irma o Ludwigs mamma
Oj, har inte varit in på några dagar. Vet inte vad jag ska säga/skriva.
Skönt att ni har fått åka hem ivarjefall. Tänker på er. Kram till hela familjen.
Så som eran famlij kämpar så måste man få känna sig sliten efter en sådan stor pärs med Tim.
Kram
Hej. Det är fullt naturligt att ni känner er slitna, det gör nog vem som helst i en sån situation som ni befinner er i. Många kramar!
Jag känner så väl igen det ni skriver. Man vill ta vara på de bra dagarna men är samtidigt helt slut, ledsen och arg på allt. Jag var också så rädd för vad som skulle hända härnäst. Och frågan var ju inte om det skulle hända utan när. Det är ett helvete helt enkelt att leva som ni gör.
Många många kramar till hela familjen.
Tänker på er och hoppas att Tim har det bra. Kramar
Förstår att ni är helt slut, vilken pärs!
MEN skönt att höra att han mår bättre, såpass att han fått komma hem. Måste kännas som en liten vinst iaf. Hoppas ni kan slappna av o vila själva lite nu.
Tänker på er,
kramar
Ibland tar kraften slut, det är som att det inte finns någon mer kraft. Men efter lite sömn brukar kraften återkomma även till de mest omöjliga saker. Även om man vill att den skall finnas där hela tiden.
Kram till er.
Jag saknar ord men vill skicka kramar och styrka till er. Ni finns i mina tankar!
Kramar
Förstår hur det kan vara. Hoppas att det får vara lugnt ett tag nu så att ni får ha det mysigt tillsammans hela familjen. Det är nog svårt att våga njuta av dagarna när allt så snabbt kan förändras, men ta vara på tiden så gott det går.
Tänker på er och undrar ständigt hur ni har det och hur Tim mår. Känns som att jag känner er, även fast jag inte gör det. Stor kram till er allihop, särskilt till de unga herrarna i familjen!
Tänker på er!! Hoppas att ni får lugna dagar nu så hela familjen kan återhämta kraft. Ha det bra!!!
Bamsekram till er alla!! Cina
Skickar varma styrkekramar i massor till er alla...
Tänker på er.
Kram från Lisa
man kan inte vara stark hela tiden, ni har ju ett helvete.tänker på er massor många kramar från stefan & anette
Skönt att ni fått komma hem igen även om det är tufft. Tycker att ni alla är sådana otroliga kämpare!
Jag önskar att jag kunde sända all min kraft och värme till er och Tim.Tänker mycket på er.
Många kramar Catta med familj
Det som jag tyckte var jobbigast med hela den situation som ni är i nu, och som jag var i då, var att trots alla tröstande ord, besök, välmenande från alla håll, så stod man där ändå till slut ensam kvar. Det finns ju ingenstans att fly. Verkligheten är kvar. Hård och hemsk. Men det jag tänkte minst på var "hur jag skulle orka med allt". Märkte att man gör det ändå. För man måste göra det. Och på något sätt kommer ni också göra det även om det ibland känns hopplöst. Så, håll i och gör så gott ni kan. För det gör ni bra! Sköt om er.
Bra att ni åxå tillåter er själva att vara urkramade disktrasor ibland! Har ni praktisk hjälp därhemma så ni hinner vila? Det behöver ni! Någon annan vuxen som barnen är trygga med som kan hantera trotset och middagen så att ni bara kan vila? Ni gör ett fantastiskt arbete med att vara både Tim och Johans bästa föräldrar! Kram!
det är faktiskt ok att känna såhär... Man måste ju gråta lite för att få plats med alla leenden sen..
Tänker på er!
kramar
Klart att vi alla upplever er om starka. För det ÄR ni MEN det är även helt självklart att ni måste få bli "svaga" i mellan åt!! Ni är starka starka STARKA för Tim (och Johan även om det är HELT förstårligt att han kommer i "andra hand" ibland..)och självklart även starka för varandra ...sen måste det ju även få komma stunder när känslorna "hinner ikapp" får "komma fram"...
Kan inte föreställa mej vad ni går igenom MEN jag har barn...
Önskar såå att jag kunde skicka över en burk "styrketabletter" som ni kunde ta en och suga på när ni faller... Nu finns ju inte det tyvärr... Ber istället om ett mirakel som får hela den här "skiten" att svänga...
Kram på er allihop...
Camilla...
Ja det är enkare när man är på sjukhus.Bara att trycka på en knapp.Hemma skall man ta allt själv.Inte helt enkelt.Och så allt ansvar.
Keep on fighting ni har inget val.
Tänker på er.
Kram Mette
Hoppas ni kan få stöd med det praktiska hemma, ni behöver ju få fokuserar er på barnen nu, ta hjälp av släkt och vänner! Kanske finns hemsjukvård? Tänker på er och hoppas ni får många fina stunder hemma!
Kram Isa med Evelina i hjärtat
Tänker på er!
Kram Linn
Glöm aldrig aldrig bort att ni är helt fantastiska som kämpar så starkt för ert barn. Ni är sådana förebilder och er styrka smittar av sig på alla oss som läser er och Tims hemsida/blogg! Ni ger oss kraft i svåra stunder och er styrka sprids som ringar på vattnet. Hoppas att jag inte låter som en helt galen väckelsepredikant! Men Tims öde berör så många människor och vi vill alla honom och er så väl!
Styrkekramar/Helena