Hej igen, länge sen sist som vanligt
Johan har varit hemma sen i onsdags och AK har varit hängig likaså med urinvägsinfektion och vad doktorn kläckte ur sig, en misstänkt svininfluensa? hmm!! får se om hon kommer på bättringsvägen det är så jäkla segdraget.
Det värsta just nu är ändå att Johan mår sämre(psykiskt),det märks så tydligt,han kaxar o bråkar och man orkar knappt med det tyvärr!
Hela grejen är bara ett stort rop på hjälp såklart men det är ändå smärtsamt i denna situation att höra att han lika gärna kunde ligga död i sin säng och att vi inte älskar honom för att i nästa stund få höra att man är dum i huvet och inte fattar nånting?
I normala fall hade man säkert bara sagt åt honom att rycka upp sig o skärpa sig men allt blir så förstärkt just nu....Suck!!
Känns som man lätt skulle vinna sm i trötthet också fan vad trött man är? konstant dygnet runt.
Tankarna kretsar hela hela tiden på Tim!!! det är så jävla längesen man såg honom nu så fruktansvärt jobbigt och overkligt fortfarande.
Svårt att känna nån glädje överhuvudtaget.
Låter riktigt positivt va?? ja!! man önskar att det kunde låta lite mer så,men tyvärr så ser inte verkligheten ut.
Hoppas att det blir bättre snart. Finns det någon möjlighet att få någon hjälp av något slag i denna situation?
Tufft för er hoppas att ni snart kommer att må lite bättre.Det ni går genom kan ingen förstå fullt ut om man inte gått genom detta själva .Man säger ju att alla sår läker och det gör de kanske men såren efter att ha mist något av det bästa man har läker nog aldrig helt men det kommer bli bättre det tror jag starkt på massa kramar
Hej att förlora ett barn är som att förlora en bit av sig själv man blir aldrig riktigt hel igen.Vi vet vi förlorade vår Simon förra året i samma jävla cancersort som Tim hade.Simons bröder är vuxna och bor på andra orter,men vi känner igen sorgen hos dom som ni ser hos Johan fastän dom är vuxna.Dom orkar inte alltid att ens prata med oss och kommer hem mer sällan nu. För mycket minnen i husetVi får försöka trots allt....men det är bara vi som är i denna ofattbara situation som vet hur det är.Ta hand om varandra så gott det går.Kram Kia
Själv klart så reagerar Johan och testar om er kärlek är lika stor för honom som för Timpa men hans teckningar är färggranna så det sitter nog inte så djupt, känner så med er inför julen men ni måste försöka ändå för Johans skull, kan inte närmaste släkten försöka hjälpa till med julmarknad julbak mm. Varma kramar till hela er familj.
Usch o fy va jobbigt ! Man tycker att ni inte ska behöva mer liksom... stackars Johan... och er. Miljoner styrkekramar till er alla.
Tänker på er och hoppas att ni och Johan snart ska må bättre. Ni har en så jobbig situation och så alla förväntningar inför julen som läggs uppe på det hela. Stora kramar till er alla tre, ni är värda allt gott...
Sorg kan slita en i stycken och livet är bara kaos. Såklart att lilla Johan har massor att bearbeta, hans fötter har ryckts upp och han har fått uppleva mer än vad många vuxna har gått igenom i sitt liv, det är ofattbart för en liten kille. Det kommer alltid ett bakslag . Kärlek, samtal och att lyssna är läkande men jag kan tänka mig att det är oerhört svårt för er alla. Kramar om och hoppas att det kommer dagar då ni får andas lite livsglädje igen och orkar hantera det svåra som hänt er.
Lena<3
Jag har följt er en bra tid innan Tim gick bort och jag tänker på er så ofta fast jag inte känner er alls. Jag önskar att allt kunde bli bra, men hur ska det bli det, han är ju borta, ert barn är borta och ni får inte se honom igen. (förhoppningsvis får ni det efter er tid här på jorden, då hoppas jag att ni återförenas) Jag ville bara säga att jag lider med er. usch. Hoppas att allt blir bra med Johan det måste vara pest för honom med. Kramar
Tänkte på lilla Timpa när jag var på min sons lucia-tåg.
Där satt man i allt det vackra men med en sorgsen känsla i maggropen-tänker på er och Tim ofta.
Saknar min lille blogghjälte,
kan bara sända er mina varmaste tankar i det elände som ni går igenom.
Många kramar från en som kikar in ibland...
Hej! Jag är en tjej som har läst snabbt denna bloggen. Kan säga att jag gråtit hur mycket som helst, gud ni är så starka! Erkänner att det är omöjligt att förstå den sorg som ni har gått/går igenom om man inte varit med om det, men fortsätta kämpa! Jag hoppas ni alla mår bättre nu, det förtjänar ni om någon! Önskar er all lycka i framtiden, kram!