Regnfredag....Trist!!
Vi har iallafall hunnit med en båttur i måndags. Igår köpte vi en ny supercool cykel på Sport inn till Johan som han ska få på måndag.
Vi saknar Tim så fruktansvärt mycket men också allt folk som vi hade runt omkring oss innan! det är ganska tyst o tomt just nu.
Det blir nog så här i liknande situationer, folk drar sig tillbaka tidigare än de drabbade. Smärtan hänger ju kvar starkare i oss än hos alla bekanta,den gamla klyschan "livet går vidare" har en annan innebörd för de som inte står mitt i skiten.
Känslan vi har är att vi är inne i den tyngsta perioden på länge och man vet inte hur man ska ta sig ur skiten riktigt?
Johan har också börjat visa mer sviter genom att vissa stunder vara nära på omöjlig att resonera med.
Tungt är det!
Vi ska ta oss ut på fest ikväll Lena"morris"Morin fyller år och vi ska partaja så gott vi kan. Grattis tjejen.
Imorgon ska vi på födelsedagsfest igen fast då till Malin som fyller 30. Johan kommer vara hos Anita under tiden där han stormtrivs.
Ak har haft Therese på besök under morgonen som har fixat hennes naglar,Tack Therese!
Älskar dig Tim!
Hej,hej
Vad fina bilder. Det är svårt att förstå....!!!
Vad bra att ni går på lite partaj,håller på er!!! Kramar B
Hade jag bara haft ekonomi för att komma hade jag kommit direkt , jag har inte vart mycket i Stockholm och att få komma upp och träffa er vore toppen. Min kusin bor där uppe får ta kontakt med henne och komma upp i höst så vi kan träffas
Marie i MOTALA
Vilka jättefina bilder från begravningen. Det är så ofattbart bara att er fina lille pojke ligger i kistan. Det borde inte få vara så, det känns inte rättvist...
Känns heller inte rättvist att ni blir lämnade ensamma nu när begravningen är över. Tror ändå att många kanske drar sig undan av osäkerhet hur de ska bete sig. De är kanske rädda för att störa...
Ge lillebror Johan många extra kramar, det behöver både han och ni! Sköt om er! Kramar från mig
Tänker på er och följer er blogg. Vilka fina bilder från begravningen, mycket kärlek!!
Många kramar från Maria mamma till Victoria och Marcus
Såå fina bilder från begravningen. Jag är en av dom som följde er och Tims kamp. Måste säga att ni är otroligt starka som ändå försöker ha nån slags vardag i all sorg och elände. Jag har själv varit med om att hastigt mista en nära anhörig som då var precis fyllda 20 år. Hela världen stannar, tid och rum stannar och man fattar inte hur brevbäraren kan fortsätta dela ut post, eller att människor kan åka och handla, alla andras liv fortsatte som inget hänt medan ens eget hade rasat... jag tyckte nästan tiden just efter begravningen var värre än innan. För just efter olyckan så fick man bearbeta, prata, sörja, gråta, vara nära varandra... folk sökte upp en, visade sitt deltagande... men efter begravningen så försvann alla och man stod ensam kvar... livet kan te sig bra nog hårt ibland...
tänker på er / Pia
Hej familjen
Hoppas ni har kunnat andats o hittat lite tid för er själva.
idag var visst johans dag :-) Hipp hurra för honom. Hoppas han har en fin dag med tårta och annat som hör till.
må gott
kramar
Hej kära vänner,
såg de fina bilderna på hemsidan. Allt var så fint, alldeles perfekt hyllning till Tim.
Att människor inte hör av sig förstår jag är tungt. Tomt. Ett tag var det ju hysteriskt mycket folk i lägenheten hela tiden! Ibland undrade jag om vi bara skulle gå därifrån så att ni fick vara själva en stund. Det är så svårt att veta vad som är rätt, som utomstående kan man bara gissa vad ni kan behöva i detta nu. Samtidigt är jag förvissad att vi människor vill väl. Kanske tänker någon att "nu behöver de vila, bara vara tillsammans i familjen och få sörja"...eller "de vill kanske inte komma och grilla och umgås med andra just nu när de har det så jobbigt, inte kan jag bjuda in till fest nu, osv osv" -vi är så rädda för att göra fel att vi hellre gör ingenting. Och vi är inte vana att hantera sorg och leva ut den och förhålla oss till människor som är i sorg. Vi har lärt oss att kväva, tysta ner och försöka gå vidare...Och i viss mån är det ju så som som ni skriver att livet för övriga GÅR vidare, med fotbollsträningar, skolavslutningar, afterwork-öl och allt som man MÅSTE delta i för att vara en del av ett sammanhang. Och det kanske det måste få vara så, för de andra, som inte förlorat ett barn. Ibland måste man som utomstående också krypa in i sitt eget bo och samla kraft för att kunna komma igen med nya friska tag vet ni. Det är så många som funnits runt er och som släppt vardagen för att de velat vara runt Tim och er. De finns kvar, alla människor där ute. Ge dem tid och var tydliga. Det ni kan göra är att berätta, som i detta inlägg. Berätta vad ni behöver, så skall ni se att ni får det. Ni är omgivna av människor som älskade Tim och som älskar er.
Jag slår en pling ikväll.
kram Helene
Jag tänker på Er varje dag fast jag inte känner er. Smärtan och tomheten måste vara fasansfull. kramar om
Vilka fina bilder ifrån begravningen, fin hyllning till en fin kille. Men så otroligt fel....
Kramar till er